Livets vändningar
2011-03-13
22:18:13
| Kategori - Jag vet ingenting... funderar mest nu.. på saker o ting... om hur livet varit de senaste månaderna...
och om vänners vara och icke vara...hur allt förändras..
Strax före december någon gång,försvann min bästa bästa vän ur mitt liv, vi har aldrig varit osams, så antar det var därför hon försvann...jag ljuger inte, aldrig, någonsin. Det är inte jag, men i flera år ville hon inte höra sanningen, ville inte se, hon blundade,och jag knep ihop ögonen så jävla hårt jag kunde,både för mig själv och för henne,så när nu sanningen sipprade ur mig, så flög allt med..och vissa saker blev sagda fel, ihop med fel ord.
Hon sa till mig att jag var DÖD för henne, DÖD! Förstår ni, död...
Jag sörjde länge, många tårar, och sörger fortfarande.. Hur "kommer man över" sin bästa vän sedan hundra år tillbaka? Som har format mig till den jag är idag?
HOn var i mångt och mycket min förebild.
Och sedan då, jo en nära person strulade till det,med poliser o annat...
När det lugnat sig, och blivit något sånär stabilt, så hände nästa stora hemska vidriga grej..som tog fram fler tårar,och flera flera flera sömnlösa nätter...fortfarande kan jag inte somna när jag lägger mig....
Funderar bara runt runt runt, på allt och inget, och det är för jävligt att inte kunna prata med någon om allt som snurrar...För vem skulle förstå?Vem skulle ha de smarta svaren?
Men, hade jag kunnat prata med henne om allt detta? tror nästan inte det... hon frågade mig vart var du när *EXET* gjorde det o det?
När *EXET* gjorde det o det, svarade hon aldrig i telefon, och hörde aldrig av sig. Hur finns man för någon som stänger in sig?
Och jag inte fick finnas för dej,hur hade du då kunnat funnits där för mig nu?
Så de funderingarna får jag ta bort.. men ändå... det är sorg fan...
Är bara trött, och ledsen på allt. Det hände för mycket tungt på för kort tid...sova sig lite kanske..
och om vänners vara och icke vara...hur allt förändras..
Strax före december någon gång,försvann min bästa bästa vän ur mitt liv, vi har aldrig varit osams, så antar det var därför hon försvann...jag ljuger inte, aldrig, någonsin. Det är inte jag, men i flera år ville hon inte höra sanningen, ville inte se, hon blundade,och jag knep ihop ögonen så jävla hårt jag kunde,både för mig själv och för henne,så när nu sanningen sipprade ur mig, så flög allt med..och vissa saker blev sagda fel, ihop med fel ord.
Hon sa till mig att jag var DÖD för henne, DÖD! Förstår ni, död...
Jag sörjde länge, många tårar, och sörger fortfarande.. Hur "kommer man över" sin bästa vän sedan hundra år tillbaka? Som har format mig till den jag är idag?
HOn var i mångt och mycket min förebild.
Och sedan då, jo en nära person strulade till det,med poliser o annat...
När det lugnat sig, och blivit något sånär stabilt, så hände nästa stora hemska vidriga grej..som tog fram fler tårar,och flera flera flera sömnlösa nätter...fortfarande kan jag inte somna när jag lägger mig....
Funderar bara runt runt runt, på allt och inget, och det är för jävligt att inte kunna prata med någon om allt som snurrar...För vem skulle förstå?Vem skulle ha de smarta svaren?
Men, hade jag kunnat prata med henne om allt detta? tror nästan inte det... hon frågade mig vart var du när *EXET* gjorde det o det?
När *EXET* gjorde det o det, svarade hon aldrig i telefon, och hörde aldrig av sig. Hur finns man för någon som stänger in sig?
Och jag inte fick finnas för dej,hur hade du då kunnat funnits där för mig nu?
Så de funderingarna får jag ta bort.. men ändå... det är sorg fan...
Är bara trött, och ledsen på allt. Det hände för mycket tungt på för kort tid...sova sig lite kanske..
Kommentarer
Amanda
Människor förändras och försvinner ur våra liv.. Men det kanske är positivt! Annars kanske vi skulle stå kvar på samma ställe hela livet.
Jag har börjat fundera på människor som betytt mycket som jag inte är med längre.. Det var inte så himla bra. Det var det verkligen inte.. Just då kändes det helt rätt, men nu.. Nu tänker jag annorlunda..
Så det kanske för något positivt med sig för dig med!
Självklart är undantaget ett av dom och du vet vilket jag pratar om. Det är sorgligt.. :(
Trackback
