Ett enda virrvarr

Det här med ångest, är ett helvete. Har man inte levt med det, är det svårt att sätta sig in  i  hur det är . 
Ett helvete. 
Hårda starka slag insidan av magen, allt man andas med, snöras ihop, och det blir svårt att andas. Fast... det är liksom olika på olika gånger... Denna gång, var det på detta sätt, tänkte jag skulle springa bort ångesten, men det gick ej. KUnde inte andas. 

Är lite förvirrad vad gäller dagar, har inte sovit. 

Missade iaf mina superfina vänner, Jonas och Sabina. Kunde inte förmå mig. Drog till sýster då. Pallade inte. 
Smärtan var för stark. 

Igår på påskafton, var det ett helvete, full av oro. 
Super trevligt att komma till mormor och träffa alla, eller ja typ alla, många saknades.  
Spelade spel, och då, kände jag knappt nåt. 

Sedan, drog vi på bio. 
Titanic i 3d. Hade glömt hur bra filmen är!!! 
TRodde, jag skulle gråta sönder mig, att filmen skulle ge mig än mer längtan. 
Men, det blev tvärtom. Gav mig ett otroligt lugn. En känsla av att, det blir bra.  Det kommer att ordna sig. 
Det kommer bli bra. Det bara är så. 
Längtar och saknaar såklart. 
Men oron, ångesten, är, om inte hundra borta, så gavb den med sig såpass att jag sov i ett sträck från kvart över tolv till ca sju någonting. 
Vaknade en stund, sov sedan IGEN :O till typ halv tio. Då världens bästa Frida ringde :) 

Världens bästa vänner!!!!

Var, här för någon dag sedan, till Irene, urmysigt, bara prata,prata,prata :D LOVELY!!!

Hennes fina Kira, är som en äldre version av Doris, full av bus och energi, men mer sansad liksom :) 
Underbart. 

Hoppet <3 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0