Vem är jag att vara bitter över folks sätt, när jag inte ens kan hålla min egna lycka.

Som vanligt i mittt liv, upp som en sol,ner som en pannkaka. Denna gång, är det dessutom mitt fel till 100%.

Aja bara att acceptera.
Det jag kan göra, gör jag. 
Är inte mycket, och kommer troligen inte göra någon skillnad. Men envis in i det sosta som jag är, så testar jag. 



Ont i huvuvdet, sorg och ont överallt.